Gardinomtag av träpärlor

Monthly Makers tema den här månaden är pärlor (kolla bara, Mikaela har gjort världens sötaste räv!) och den här gången tänkte jag minsann inte missa att vara med.
 
Pärlor kändes dock inte helt lätt, men efter lite funderande bestämde jag mig för att göra något jag har velat ha ett tag nu. Fönstret mot balkongen är tämligen stort och fram till nu har gardinerna bara hängt rakt ner och sett tråkiga ut, men inte längre för nu har jag gjort mig ett par gardinomtag av en hög med träpärlor jag hade hemma.
 
Det enda som behövs är träpärlor och valfritt snöre. Trä på pärlorna, knyt ihop och tada, gardinomtagen är klara. Enkelt, snabbt och går att variera i oändlighet beroende på vilka pärlor man väljer.
 
Egentligen skulle jag haft krokar och hängt upp dem på, men eftersom det redan satt två skruvar i väggen hängde jag upp gardinomtagen på dem. Funkar det också och jag är nöjd med hur de ramar in det enorma fönstret mot balkongen. 
 
7

Vardag x 5

Katternas reaktion när jag sitter vid datorn. Eller när jag ser på tv, läser eller gör något som inte involverar dem. Albus är mästare på att se bister ut.
 
Ute på balkongen skördar jag tomater för fullt, kryddor likaså. Morötter och rödbetor växer så det knakar och jag tror nog det är dags att dra upp en för att se om de är redo för skörd de också. Är fortfarande lite skeptisk till huruvida det varit tillräckligt med sol och värme på balkongen eftersom den vetter mot sydväst och mest får kvällssol, men det ger sig.
 
En fredag skulle jag till Falkenberg för att träffa Sofie och hade köpt med mig allt nödvändigt för en ostbricka. En minut innan avgång får jag veta att tåget är inställt, så jag fick vackert bege mig hem igen och duka upp det här åt mig själv. Så mätt på ost efter det haha, men ack så gott ändå.
 
En annan dag stod jag på färjan på väg mot Danmark och destination Louisiana. Trots att jag är lite rädd och tycker det är obehagligt att vara ute till havs så var det härligt att stå där ute på däck och känna vinden blåsa bort lite av allt det tunga. 
 
En annan av Albus reaktioner när jag sitter vid datorn... Bäst att lämna datorn och ge honom lite mer uppmärksamhet.
7

Loppis hemma på gården

Mitt barndomshem är alltså sålt och när man går från ett hus på dryga 180 kvadratmeter till en lägenhet på ca 70, ja då är det dags att rensa i förråden. Och i garaget. Och de två uthusen. Och i verkstan.
 
Mamma anordnade därför loppis samtidigt som det hölls en marknad i byn och jag åkte ner för att assistera och lite i smyg säga hejdå till saker och ting. Det känns ganska bra ändå, mina nallar hamnade i varma barnfamnar och böcker som jag och min bror fick lästa för oss gick vidare till andra. Fint ändå med återvinning av sådant som skapar minnen.
 
Jag varvade mitt åtagande som loppisassistent med att ta hand om den här charmiga tösen som var på tillfälligt besök. Är inte en hundmänniska för fem öre men kunde ändå inte låta bli att charmas av de stora öronen och den mjuka pälsen. Se på henne bara. Smälter.
 
Min gamla lekstuga står redo för nya äventyr och längtar nog efter att vara föremål för sagostunder och tekalas igen. Lekstugan som morfar byggde till mig för priset av fem pussar och två kramar, och jodå kvittot finns kvar där vi båda skrivit under. Jag hade världens bästa morfar.
 
Efter mängder med besökare och tre timmar bakom disken promenerade jag och mamma de 200 metrarna upp till Källsjö Mejeri där marknaden hölls. Det fanns på allehanda hantverk och ett bord som verkade populärt var fullt med bröd, kakor och godis från Vedugnsbageriet Brobacken. 
 
Själv fick jag inte ens med mig plånboken men blev bjuden på glass från Viskadalens gårdsglass. Choklad och havtorn visade sig vara en ypperligt bra kombination och ett välkommet energitillskott på vägen tillbaka hem och till loppisen som fortfarande var i full gång. 
 
När de sista besökarna hade lämnat gården tackade jag för mig och begav mig hem till en lägenhet där två katter väntade ivrigt och välkomnade mig i dörren. Visst är det en konstig känsla att barndomshemmet är sålt men jag glädjer mig åt att det hamnar i händer som med glädje ser fram emot att leva där och ta hand om det.